Listuddens koloniträdgårdsförening 50 år

Koloniträdgårdsföreningen har fått sitt namn efter Listuddens gård vid Flatensjöns norra strand och har anor från 1700-talets början. Marken förvärvades av Stockholm stad, som 1943 upplät den åt husvilla kolonister. Flera föreningar hade blivit tvungna att släppa sin mark till de nya stadsdelarna Björkhagen och Kärrtorp. Många stugor kommer även från Valla gärde i Årsta.

Föreningen bildades 1944 med en interimsstyrelse och året därpå, 21 maj 1945, började arrendet att löpa. En ordinarie styrelse hade då tillträtt.

De flesta stugor som flyttades var små, ca 19m². En hel del kolonister byggde nya, något större, stugor. Många gjorde kollektiva beställningar vid en brädgård efter standardritning, framtagen av Stockholms stad.

Ursprungligen hade föreningen 241 lotter. Två av dessa användes till en affär. Mellan åren 1946 och 1973 fanns en affär vid den nuvarande parkeringen i hörnet av Affärsvägen och Föreningsvägen. Den upphörde i och med en brand, vintern 1973.

1947 tillkom 59 lotter. Det är det område som går under namnet Öfre Östermalm.

1954 byggdes föreningshuset. Det har bytts till i olika omgångar. Så sent som i år blev den stora uteverandan klar. Den är byggd på entreprenad. Tidigare är allt arbete utfört av frivilliga inom föreningen, liksom även dansbanan och bodarna, som byggdes långt innan föreningshuset.

Idrottsplatsen invigdes sommaren 1958. De senast tillkomna kolonilotterna ligger ovanför Affärsvägen nermot fotbollsplanen. 14 stugor uppfördes 1984-85. 1985 fick områdets vägar namnskyltar. Två uppskattade fd ordföranden har fått vägar uppkallade efter sig. Undins väg och Selins väg. 1986 blev ett efterlängtat duschhus klar. Nu väntar vi på nästa som bör bli klar i höst.

Femtio år har gått. Det var små stugor, mycket arbete och säkert också mycket gemenskap. Det var en, för de flesta billös tillvaro och definitivt TV-lös. Listudden måste ha legat på rena bonnlandet. Stora strövområden runt omkring. Skarpnäcksfältet med idrottsanläggningar och segelflyg. För oss senare kolonister kan det vara svårt att ta in att området elektrifierades så sent som 1969. Det var inte heller någon självklarhet utan ett årsmötesbeslut. Våra uthus fick WC 1983.

Nu har vi telefon, många får sin morgontidning hit ut. Den gamla standardstugan har redan sedan länge fått verandan inbyggd och huset kompletterat med en pergola. Utöver detta buktar en del stugor ut betänkligt med andra tillskott, till inte minst stadens förvaltares stora förtret. En del mindre synder är preskriberade. En kolonistuga måste förbli en kolonistuga även efter moderna mått mätt. Normer finns och vi har kommunens ögon på oss. I och med vårt nya vattensystem fick vi en kalldusch på senaste årsmötet. En representant för hälsovårdsnämnden lät oss veta, att vi inte får ha vårt köksavlopp till den egna stenkistan på tomten kvar. Det är föroreningar i Flaten som spökar. Att dra in vatten i stugorna är inte förenligt med kolonistadgarna och definitivt inte att ha avlopp. Den springande punkten är alltså avloppet. Från och med nu ska diskvatten och dylikt bäras ut på lotten och spridas på blommor och blader. I dessa miljötider vill väl ingen kolonist bidra till föroreningar. Budskapet förstår vi, men logiken? Vi är kolonister på 90-talet och vi får väl se hur vi kan lösa den frågan.

I föreningens tidiga år fanns mycket gemensamt frivilligarbete. Man startade också organiserade aktiviteter. Listuddens idrottsförening bildades 1949. Den lever fortfarande kvar och vi är alla kollektivt medlemmar. Förutom fotboll anordnas klubbmästerskap i fri idrott, vrpa, pingis och badminton. Sin verkliga storhetstid hade föreningen under 50- och 60-talet. Gunnar Stockhammar, fd Johansson har skrivit en redogörelse om hur det gick till på den tiden. Han berättar om koloniserien i fotboll och om att man 1949-50, till och med hade simtävlingar i Flatensjön. Vi har den redogörelsen och några bilder, rolig läsning för den sm är intresserad.

En annan livaktig företeelse var damklubben. Den existerade mellan 1956 och 1969.

Vi har en kultur- och studiekommitté som står för många trevligheter, bl a en dagsutflykt. Förra året gick resan till ett koloniområde i Gävle. En innehållsrik dag, där man även besökte Söderhällsgården med konsthantverk och avslutade med fiskehamnen Fågelsundet. Andra årliga evenemang är Gökotta. Loppmarknad, Familjedag, Allsångskväll och Kräftskiva. Listuddens koloniträdgårdsförening anordnar midsommarfest och höstfest. Årets festarrangörer är ”femmorna”, dvs de som har ett stugnummer som slutar på 5. Arbetsplikten är ett försök att förena nytta med nöje. I dessa fickalmanackornas tid, är det svårt att samla människor till någon gemenskap.

Tiderna förändras, men mycket är sig ändå likt. I jubileumslåten från 20-års jubiléet skaldas om haren som tar vår tulipan till frukost i 30-årsdiktningen spökar hälsovårdsnämnden och diket till Flaten och man manar till aktsamhet. Bekymren känns igen.

Området är sig i stort likt sedan förra jubiléet. En ny dansbana har ersatt den gamla, bodarna och föreningshuset har rödmålats. Det ser riktigt fint ut.

Vi har kommit närmare stan. Gångbron till Skarpnäck, som många då upplevde som lite hotande, tar oss snabbt till affärer och den nya tunnelbanestationen som invigdes förra hösten. Visserligen har vi fått lite glesare busstrafik hemmavid, något som väl främst drabbar lite äldre icke bilburna kolonister. Men det lär vi få leva med.

Livet går sin gilla gång här ute. Vi snickrar och putsar på våra hus och rensar, pyntar i våra trädgårdar. Vissa kvällar kan det verka nästan ödsligt här ute. Men vi finns här. Ibland inträffar små överraskningar och folk lever upp och samlas. Så var det en stilla sommarkväll för två år sedan. Ett starkt väsande ljud fick oss alla att titta ut genom stugdörren. Och där hängde den, en jättelik ballong alldeles över våra stugor. Ballongen gled mot ängen framför föreningshuset. Då stod vi där, gamlingar som småpiltar och hjälpte till att dra i tampar för att få ner den. Vilken grej. Det var bara Gevaliakaffet som saknades.

Många nya kolonister har tillkommit sedan 40-årsjubileet. Ca 200 stugor har bytt ägare, varav ett 40-tal inom familjen. Det är fler än under föregående 10-årsperiod. Men femtio år är en lång tid. Många av pionjärerna här ute finns inte längre med oss. Under den senaste tioårsperioden har föreningens första ordförande och länge aktive Birger Undin gått ur tiden. Andra mångåriga och uppskattade ordföranden är Bror Selin och Bernt Sjöstrand. Vi minns även Acke Eriksson, styrelseledamot mellan 1964 och  1988.

Och framtiden. Vi fick vårt arrende förlängt med 25 år 1985, så än så länge kan vi känna oss ganska trygga. Det finns i föreningen många duktiga och aktiva medlemmar. Det märks inte minst på alla aktiviteter. Så måste det också förbli, för ingenting sköter sig självt. Nya medlemmar måste inlemmas i föreningen och gemensamt får vi försöka utforma hur det nya seklets kolonist ska se ut. För definitivt har vi en framtid.

Till Startsidan